skolavslutning

många tårar spilldes idag över något som vi igentligen alla har längtat efter. men jag förstår absolut varför. Det känns hemskt att lämna ALLT bakom sig och sedan ge sig ut på egna ben i den såkallade "vuxenvärlden". Jag trodde allvarligt att jag inte skulle gråta, men när "den blomstertid nu kommer" började brast jag totalt och sedan kunde jag inte sluta. jag grät dels för alla dagliga minnen som man inte kommer få chansen att uppleva igen och dels för att this is the end, liksom. och min favoritlärare kråkan, han är bäst och det är den ända läraren jag kommer påriktigt sakna!
helt sjukt att tre år har gått såhär fort. Nu oroar mig på ett helt nytt och främmande sätt, eller inte helt nytt men det var 10 år sedan jag kände en sådan här oro. att börja på något nytt är det jag pratar om. ingen man känenr eller ens har sett tidigare, men jag är ändå så pepp att börja om från början och att bara få lämna allt. jag förvirrar nog bara en massa nu.. aja, vad ska man göra?

efter att tårarna tillslut slutade att rinna så begav jag mig hemmåt. ingen ork för nå fika eller annat.
 
ikväll skulle det vara fest för alla niorna, någonstans, men min mage säjer åt
mig att stanna hemma, eller är det kanske mitt ego som säjer det?
 
där fanns människor jag känt i 10 år..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0